Äntligen är vi friska igen. Dvs Etza har inte hostat på mer än en vecka och vi är igång och tränar igen. Jag är fortfarande restriktiv med hundmöten men det brukar jag ju vara så det är inget konstigt för oss.

I förrgår la jag spår till båda hundarna. Etza fick ett ca 500 meter långt skogsspår på nästan helt barmark, 2 vinklar och 6 pinnar, liggtid ca 50 minuter. Oj vad hon var taggad. Det märks att hon inte har fått så mycket aktivitet på sista tiden. Jag fick spänna emot med hela kroppen i linan för att få ner tempot. Trots det så var hon noggrann och hon hade inga problem att följa spårkärnan och alla pinnarna hittades såklart.

Till Tea la jag ett kort spår på ca 50 meter och la en leksak i slutet. Spåret låg bara en kvart och sen tog jag Tian i kopplet och gick fram mot spåret. Jag stod passiv för att se vad hon skulle göra. Sötnosen stoppade ner nosen i mina fotspår och nosade sig framåt mot leksaken. Lyckan var fullständig när hon hittade sin leksak och vi lattjade med den en stund. Så häftigt att se. Me like.

Igår var vi på klubben och tränade tillsammans med Tina, Lisbeth och Sofia. Etza körde jag igenom alla elitmomenten. Fast i omgångar. Det mesta sitter hyfsat. Vi har fortfarande en del problem med dirigeringsapporteringen. Första skicket (= tävlingsskicket ju   ) tar hon gärna mittapporten. När vi sedan har kört ett tag och hon vet var apporterna ligger är det inga problem att ta rätt, vare sig jag skickar till hö eller vä. Jag testade diekt efter att hon suttit i bilen ett tag och då gick det bra. Hon minns var de ligger! Jag tror att problemet är att hon inte ser apporterna och därför tar mitten som är den första som kommer i blickfånget. Det gäller alltså att jobba på tilliten i mina tecken när jag skickar henne. Dvs när jag visar ut vä ska hon veta att det finns en apport där och således välja bort mitten. Hmmmm jag får fnula vidare.

Tea fick mycket kontakt och passivitet. Jag körde även några linjetag på burk och de funkar riktigt bra både med stadga, framåtskick och bakåtskick. Duktig tjej!

Vi härmade Tina lite, kollar ju in när hon tränar Keno   , och testade att hoppa över hindret med godishjälp. Inga problem Tea hoppade 3 plankor både fram och tillbaka. Till sist fick Tea bära både kråka och kaja. Inga problem att ta viltet även om hon försökte döda kråkan lite till. Det gäller att få liten fröken att vara lugn det märks.

Idag är en barnvaktsdag och då kom jag helt plötsligt på hur jag mer skulle utnyttja barnvagnsprommisarna. Tidigare har jag ju gått där det är mycket folk med Tea lös och Etza koplad. Då har vi tränat kontakt och fokus på matte. Idag har jag gåt på en folktom golfbana med båda hundarna lösa. Då passade jag på att träna stadga och inkallning med namnförståelse. Jag satte båda hundarna på sitt stanna kvar och gick iväg med vagnen en bit. Sen ropade jag på dem växelvis med deras namn. Den jag ropade på skulle komma och den andra sitta kvar. Första gången började jag med Tea för att inte frestelsen skulle bli för stor när Etza sprang. Andra gången gick jag bara 5 meter och ropade på Etza först. Det var såååå häftigt att se hur Tea ryckte till i rumpan men sen valde att sätta ner den och stanna kvar. Duktig tjej!!!! Jag testade flera gånger med olika avstånd och olika startordning. Alla lyckades. Dessutom hade jag krav på den som sprang först att den skulle sitta still bredvid vagnen medan den andra kom in. Nyttig träning. Att Etza ska greja detta känns ju ganska självklart men jag är stolt och imponerad över lillsyrran. KUL!

Tidig morgon var det när Tea och jag begav oss till Högbo utanför Sandviken för att delta i vår första utställning. Någon hade stulit en timme i natt och det innebar att man verkligen fick kliva upp i ottan.

Jag är väl egentligen inte någon utställningsmänniska, men tävlingsmänniska är jag och när jag nu gått och anmält oss så vill man ju göra sitt bästa. Etza är utställd några gånger med riktigt bra resultat faktiskt. Bl.a så har hon blivit BIS2 junior på en special. Att ställa en flat är dock lite annorlunda. Tina har visat mig och vi har tränat. Både på att stå fint och på att springa vänstervarv.

Vi var på plats i god tid och det var bra. Liten fröken har väl aldrig sett så många hundar förr. I början var hon ganska splittrad men när vi suttit en liten stun började hon varva ner och la mer fokus på mig än på omvärlden.

När det sen var dags att gå in i ringen var hon lugn och samlad och hon skötte sig jättebra. Hon brydde sog inte ett dugg om de andra valparna och när domaren bedömde dem så satt hon lugnt bredvid mig med kontakt. Hon ställde upp sig fint och domaren fick titta på tänder och klämma igenom henne utan protester.

Vi blev 2a med HP slagna av en Almanzavalp (=stor uppfödare med utställning som inriktning).

Kritiken vi fick ser ut som följer:

Tikvalp med bra proportioner. Välskuret huvud med bra uttryck. Bra skuldra, rak överarm. Bra bröstkorg för åldern. Välvinklat bakställ. Lite lös i armbågarna. Rör sig med tillräckligt steg, lite höga framben & kunde ha lite mer driv bak. Fin päls, bra temperament. VÄLVISAD.

Jag är speciellt stolt över det sista ordet. För attans vad jag varit nervös för hur jag skulle visa upp denna lilla tös. Jag har ju aldrig visat en flat förut. Till nästa gång ska jag lära mig att springa med bättre driv från början. Kul var det i alla fall och jag har träffat många trevliga människor.

Jag tror att det har gått troll i mina försök att få tävla i Rättvik!  

Förra året blev jag ju magsjuk. I år började ju Etza löpa ett par dagar innan vi skulle åka. Nu hade jag ju bokat stuga till helgen och skulle åka upp i morgon var det tänkt. Vad händer då? Jo Etza börjar hosta.

Hon har ingen feber och är ganska pigg men jag kan ju inte åka. Man kan ju inte tävla med en sjuk hund.

Bara nu inte den lilla börjar också. Fast jag tror att hon redan har haft en lindrig variant för hon har hostat lite av och till för några veckor sedan, men jag har trott att hon satt nåt i halsen. Men med facit i hand så är det nog samma förkylning som Etza nu har.

OK det blir till att avboka stugan och ringa upp till Nedansiljans BK och säga: " Jag kommer inte denna gång heller". De sätter väl upp mig på nån svart lista snart.  

Nåja! Solen skiner och våren kommer med stora steg.   

Bara att blicka framåt och titta ut nån ny tävling.

Det känns som om dygnet har för få timmar. Hur sjutton ska man hinna med allt man vill göra? En sak är i alla fall säker: Det man inte vill göra hinner man definitivt inte med. Frånsett jobbet då kanske, det är man ju tvungen till.

Ändå vet jag att jag är priviligerad som jobbar "bara" 75 % och ofta är ledig flera dagar i veckan. Men vad hjälper det när det blir helg och man är tvungen att jobba när solen skiner och man bara vill vara ute hela dagen.

Nåja en förmiddagsrunda har det blivit med hundarna. När vi är ute och går så är det fokus på mig som gäller. Detta har gjort att Etza numera inte är så långt från mina fötter. Det kan ju komma en godisbit. Tea springer förbi mig och ställer sig 5 meter framför och tittar på mig. Precis som jag vill ha det. Hon har även börjat leta upp stenar och annat att klättra upp på.

Idag gick vi där det åker en massa skidåkare. Det är en gångväg 10 meter vid sidan av spåren och så fort det kom någon skidåkare fick hundarna godis hos mig. Härligt att se att de inte brydde sig ett dugg om folket utan var helt fokuserade på sin belöning. Det känns jätteskönt att kunna ha dem lösa trots att det kommer massor av skidåkare.Tillbaka vid bilen blev det några linjetag på burk med Tea och en dirigeringsapportering och en fjärr med Etza.

Nästa helg blir det tävling och utställning. På lördagen ska Etza och jag tävla i Rättvik och på söndagen är det utställning för Tea på vägen hem i Högbo strax utanför Sandviken. Jag har hyrt en stuga och åker upp på fredagen. På lydnadstävlingen är det ingen jag känner och det känns skönt för det kan gå precis hur som helst. Kul att komma iväg i alla fall.

Med lillfia tränar jag just nu på att stå stilla snyggt och att trava vid sidan av mig. Det går ganska bra när vi är ensamma men det blir spännande att se hur hon funkar i stökig miljö.

Nä nu börjar det snart bli dags att ge sig av till jobbet. Det blir inte så mycket tid till bloggande numera. 2 veckor sedan jag uppdaterade. Inte så mycket att skriva om heller så det är väl inte så konstigt.

Hej svejs

Tänkte passa på att skriva några rader. Det är ju aldrig nån som frågar mig vad jag tycker. 

Alltså det här med valp va. Först tyckte jag att den där lilla saken kunde flyga och fara. Jag fattade ju inte att matte kunde släpa hem en sån där. När hon sen gjorde det så trodde jag ju i min enfald att det var något kortvarigt. En helg eller så. Ungefär som när Farin var på besök. Men icke sa Nicke. Det verkar som om den lilla fjollan har kommit för att stanna.

Nåja man vänjer sig ju och nu ska jag berätta en hemlighet. Säg inget till matte bara. Jag börjar faktiskt att gilla valpen så smått. Ja alltså jag är inte stormförtjust hela tiden men fattar ni vilka fördelar hon har fört med sig?

Ta bara det där med promenader. Det matas godis hela tiden. Då är man inte dummare än att man håller sig framme. Över huvud taget så är kortprommisarna mycket roligare nu förtiden. Matte hittar på allt möjligt skojsigt och belönar både mig och den lilla. I går fick hon för sig att vi skulle springa och hämta en liten tygrulle som hon lagt ut på stigen.  Först så fick Tea springa några meter medan jag satt tyst och stilla (jo det är sant) medan hon hämtade saken. Dummy kallar visst matte den. Sen gick vi en bit och helt plötsligt kopplade matte upp lillfia, vände sig om och satte ner henne bakom oss. Sen stoppade hon en visselpipa i munnen och pekade med handen framför min nos i den riktning vi kom från. Ut, sa hon. Jag sprang säkert 50 meter och där låg den där dummyn. Det var jättekul. Jag rusade genast tillbaka med den till matte och fick naturligtvis godis för besväret. Tänk att hon hade tappat den där!!

Matte påstod att hon var jättenöjd för att valpen hade suttit stilla och tyst medan jag jobbade. Skulle det va nåt??

En annan grej jag har märkt det är att matte är mer nöjd med mig nuförtiden. Kan väl tänkas att jag skärper mig lite extra för att jag ska få uppmärksamhet och inte den lilla men man måste ju bjuda till lite för att få jobba det har jag märkt.

Nej nu ska jag ner och sno tuggbenet från Tea. Hon brukar vara lätt att kollra bort. Tjingeling så länge.

Ingen har väl undgått att känna hur kallt det är. Jag höll på att frysa fingrarna av mig idag när jag gick med Petter till dagis. Erik är lite sjuk och även hans mamma så jag behövde i alla fall inte släpa med honom. Då gick det mycket fortare och jag fickj dessutom dagen ledig eftersom Lena är hemma. Ska visserligen hämta på dagis också men inte förrän kl 15.

Detta gjorde att jag helt plötsligt hade tid över att träna hund. Jippiee........ (Missförstå mig inte nu. Jag tycker verkligen att det är jättekul att ha hand om mina barnbarn.)

Jag messade snabbt till Jill och kollade om deras ridhus var bokat. Jag hade tur för detta var sista onsdagen. Jill tyckte det var för kallt och det verkar som om det var den allmänna meningen för när jag kom till ridhuset var jag alldeles själv. Det kom en boxertjej en liten stund men Etza, Tea och jag hade 1,5 timme alldeles för oss själva. Konstigt för det var i alla fall varmare i ridhuset än ute.

Nåja. Tea fick träna jättemycket på att sitta uppbunden (jag ville inte lämna henne i kalla bilen). Det gick jättebra. Hon bjöd på sitt hela tiden och väntade även tålmodigt när jag drog ut på tiden. Det enda som orsakade lite gnäll och oro var när jag kom för långt bort. Får träna mer på det att öka avståndet lite långsamt. Jag varvade hundarna så Etza fick träna på samma sak. Nyttigt.

Jag körde mest stadga med Etza men tränade även dirigeringsapporten och lite inkallning. Gick ganska ok. Fortfarande inte hundraprocentigt på dir app, hon går gärna mot mitten. Det gick i alla fall bäst när jag gick ut med apporterna och tydligt visade att jag la hö resp vä. Mittenapporten la jag ner och sen stampade jag på den och sa NEJ,NEJ, NEJ. Sen gick jag tillbaka och skickade henne. Då gick det bra oavsett vilket håll jag skickade. Jag bytte även plats för momentet och det funkade också.

Tea fick förutom att sitta bunden (skratta inte nu Tina) träna på position med förflyttning vä rumpa in, kontaktsignal och dessutom 2 st linjetag 3-4 meter mot godisburk. (Att Tina säkert skrattar är för att jag så blint följer det hon lär oss på valpträffarna.)   

Vä snurr är svårt tycker jag. Jag har så svårt att hålla kroppen rakt när jag ska belöna. Det blir gärna att jag böjer och vrider mig för att se ordentligt. Vi fick i alla fall till några riktigt bra. Kontaktsignal tycker jag funkar riktigt bra. Vi har tränat även på promenader och när jag blåser en signal i pipan vänder sig Tea om och stannar med blicken fäst mot min höjda hand, därifrån godiset kommer. Idag började jag med att blåsa när hon satt framför mig för att sedan öka på avståndet och blåsa även när hon var en bit ifrån med fokus bort från mig. Funkade jättebra.

Att springa rakt fram mot en godisburk verkar jättekul. Inga problem där inte. Höll förstås i halsbandet så att hon inte fick en chans att tjuva. Hemma på hallgolvet kan hon sitta still och vänta medan jag lägger ut en leksak men jag vill verkligen inte chansa innan jag vet att hon har stadgan överallt.

Nu har jag anmält Tea till hennes första utställning. Den 27 mars uppe i Högbo utanför Gävle/Sandviken. Jag är ingen utställningsmänniska men det ska ändå bli kul och det blir säkert en jättebra miljöträning för lilla damen. Planen ligger på att Etza och jag ska tävla dagen innan uppe i Rättvik. Jag har inte anmält oss än men jag har bokat en stuga så jag tror att det blir så. Kände mig ju lite lurad på tävlingen sist när hon löpte. Om jag tävlar där uppe bor jag kvar en natt och åker till Högbo på vägen hem.

Helgen som kommer ska jag jobba. Trist för jag kommer att missa valpträffen på söndag och även klubbens årsmöte. (Gissa vilket jag tycker är mest synd att missa.)

So long.........

Vårens ankomst annonserade jag i förra blogginlägget. Hmmmmm.............

I morse när jag gick upp 06.15 så hade vi - 22 grader! Det är kallt. Tur att tempen stiger under dagen, annars vet inte jag om jag skulle palla att gå ut med hundar och ungar.Man är ju lite rädd om de där små oxå. Förfrusna kinder är ju inte så kul.

Nu är vi ju bara i mitten av februari än och februari brukar vara den månad som är kallast. Glömmer lätt av det när solen skiner och det droppar från taken som det gjorde för en dryg vecka sen.

Jag känner mig i alla fall mäkta stolt över att jag tog mig till jobbet i fredags morse. Ni vet alla hur det såg ut på vägarna och hemma hos mig hade ingen annan kört den biten som är från vår tomt, genom området och ut till en större väg. Det blev till att köra 2 metar framåt, backa en liten bit och så framåt igen  och så backa, ja ni fattar. Jag körde fast flera gånger men kom loss. Det är en sån otrolig skillnad på forden och min gamla volvo. Forden har ju antisladdsystem och det är ju jättebra.

I lördags hade vi första valpträffen. Vi ägnade oss mest åt att sitta stilla och komma till ro. Något som jag märkte att jag tränat för lite. Ändå tycker jag att jag tränat passivitet, men störningen med alla syskon blev för stor för att kunna vara stilla. Nu gav det ju ingen utdelning att röja runt så hyfsat passiva blev allihopa efter ett tag. Vi tränade oxå inkallning. Där talade Tina om för mig att mitt kroppsspråk inte var det allra bästa. Jag böjer mig framåt över Tea när hon kommer in och det kan uppfattas som hotfullt. Bra tips för jag var inte alls medveten om att jag gör så. Sista inkallningen var med dummy. Så härligt att se alla små springa i full fart med en dummy i munnen.

Längst ner kommer lite bilder. Det är Karin Hedin som har fotat så bra.

Efter valpträffen åkte jag hem och lagade mat. Erik och Petter skulle komma på besök och övernatta själva. Faktiskt för första gången. De bor ju så nära så jag är ju mest där när jag är barnvakt kvällstid.

Petter tyckte det var jättespännande. Han sov tillsammans med Björne (nalle) och Björnes nallekompis i bäddsoffan alldeles själv. När både Peo och jag läst en stund sa han: "Släck lampan, jag ska sova".

Erik var lite tjorvig och somnade inte förrän 22.15 Den som sov sämst under natten var väl en ovan mormor. Jag fick gå upp några gånger och till sist kom Erik över i min säng. Inte van att ligga så, så det blev ju inte mer än ett par timmars sömn för mig. Etza skulle dessutom ut mitt i natten och Petter hostade en del samt ropade på mamma i sömnen. Den som sov allra bäst var faktiskt Tea. Trots att hon måste ha hört allt i sin burkoja så sa hon inte ett knäpp förän det var dags att ut och kissa vid halv sjutiden. Imponerad!

Igår fick jag lov att jobba heldag 7-21:30, för det var sjukdom på jobbet. Hundarna hade det bra med husse som var ledig så då kunde man ju ställa upp.

Idag har jag Erik och även i morgon. Just nu sover han och jag hoppas på att få tid till en fika och lite hundträning i hallen. Men då måste jag ju sluta blogga.

Hej svejs.............

Fin kontakt med matte.                                                            Foto: Karin Hedin

  Tea i full fart mot matte.                                            

            Foto: Karin Hedin

  Snart framme.                                           

                             Foto: Karin Hedin

                                                  

                                             Foto: Karin Hedin                                                   

                                             Foto: Karin Hedin

Till sist blev det ett bra mottagande och ett fint avlämnande också.

Foto: Karin Hedin

Det blev Rättvik, men inte riktigt som jag hade tänkt mig. På torsdagen, dagen innan vi skulle åka hittade jag en stor blodfläck på hallgolvet när jag kom hem på kvällen efter jobbet. Mycket riktigt så visade det sig att Etza hade börjat löpa. Så j..kla typiskt. Hon borde löpt i slutet av december och då blödde hon faktiskt lite men kom aldrig in i höglöp. Tyckte väl att det var för kallt eller nåt vad vet jag. Nåja, löper gör hon nu med besked och tävla var ju uteslutet. Surt.

Skulle jag tvingas vara hemma i år igen. Förra året fick jag ju maginfluensa, samma dag vi skulle åka.

Tur att man har en snäll man och en son som ställer upp när det kniper.   

Etza fick stanna hemma och jag åkte med upp tillsammans med Tea för att socialträna henne och mig själv.   

Vi har haft en supertrevlig helg. Riktigt bra gick det också. Tina grejade förstapris med både Elliot (lykl 1) och Triss (elit). Eva knep också ett förstapris med Archie (lykl1). Lotta med Trixa gjorde en jättebra insats dag 2 i lykl 2. Tyvärr var det typ 9 p från förstapriset men det gav verkligen mersmak.

Det kanke allra roligaste var att Ann äntligen lyckades knipa ett förstapris i lydnadsettan med Celine. Hon har kämpat så och var sååå duktig på söndagen.

Grattis allihop!!

Nu får jag titta ut några nya tävlingar att sikta mot. Vi ska knipa ett förstapris i eliten i år! Det har jag ju satt upp som mål. Denna gång fick vi ju inte ens testa.

Känner ni förresten att våren är på gång. Snön smälter och snart kan man gå i hela skogen igen. HÄRLIGT